Dagens Nyheter – 31 mars 1866, sida 1

Äfvetityraret. Roman af förf. till Jean Vaubaron. (Forts. fr. föreg. AF) — Hvad vill ni mig? frågade den halte. — Åh, för tusan! min Nilla pappa Chenillard, utröpäde La Rose, jag vill till en början veta hur: det står till med er dyrbara helsa, — Illa, svarade vården läkoniskt. — Bah! skölle ui händelsevis vara sjuk! Det kan då ingen se på er; ty ert aulete skiner af glädje och belätenhet. — Är det allt. hväd ni har att säga mig? — Nej då! Nu vär ni dum, Pappa Ohevillard... Jag är törstig, förstår ni väl?... — Nej, jag förstår inte. — Tränghjerua! ... Skall jag behöfva förklara mig tydligare? — Ja. — Nå väl då, jäg är törstig d. v. s ni skall vattiia mig eller, med åndra ord, ge mig något att dricka .. — Jaså, ni vill ha vatten. — Fy tuäsan!... Ni är då den imskränktaste menhiska jag hågonsin träffat. Jag vill ha allt utom vatten... bränvin, arrack eller hvad som helst, blött det är rigtigt starkt. Den halte förblef qvarstäende och räckte frdin handen. — Hvad vill ni? frågade La Rose i sin tur. — Ge mig pengar. Hvad sw ni? — Pengar. a Rose genomletade Sina fickor.