Dagens Nyheter – 31 mars 1866, sida 1

å ROTEN SERA AA na LE — Huru kommer det sig, frågade Rolf, utt en så utmärkt person som Di i alla afseehden tyckes vara, befinner sig i den obehågliga Belägenheten att ej ba en sou i fickan? — Åhl... Jag har Haft olyckor : .. Motgångar... — Verkligen? — Ack ja! — kåt mig höra något om ert förflutna kf. . — Jag skall berätta i största korthet hvad som bragt mig uti den nöd hvari jag nu är stadd. Jag ser nemligen att ni intresserar er för mig, och den som det gör har rättighet till mitt förtroende. : — Klokt ressoneradt! — Såsom ni vet heter jag La Rose, och jag har förr varit sergeant vid franska gardet .... Vacker grad, eller hvad säger ni? — Afundsvärd .,. Meh hur kunde ni mista den platsen? — Det är kärleken, som ..: — Kärleken? — Ja, just han, den lille guden... den illistige Cupido, Venus Son... Ack en sådan förfjusande skälm!.. Just han är det som spelat mig det sprattet. ; år Och f. d. sergeanten sjöng en lång visa till Cupidos lof. Derpå återtog han: pbed — Korteligen, ännu helt ung, gick Jag in. vid franska gardet. Jag såg bra ut, hade hofmannasätt och nobel hållning, för att icke upp räkna en mängd andra goda egenskaper; följden var att jag steg i graderna mycket hastigt. Jag blef sergeant och hade, som ni finner, alla skäl till att hoppas en lycklig framtid. ; — Ja, det må jag säga ... Nåå, hur gick det?