Dagens Nyheter – 29 mars 1866, sida 3

Hvarjehanda Nyheter. En lurad Sibylla. En qvinna som födde sig med att spå i kort och för sina öfriga trollerier begagnade till biträde en 14-årig gosse, egde sjelf alltför rivga profetisk förmåga för att genomskåda gossen. En vacker dag iuträdde den sluge hexmistarelärlingen till henne och berättade, att under hennes frånvaro ett bud infunnit sig med kallelse till henne att infinna sig hos ott förnämt fruutimmer. Sibyllan begaf sig åstad till ort och ställe, och faun der till sin förargelse att hon låtit lura sig. Detta blef ännu tydligare, då hon vid hemkomsten gjorde den sorgliga upptäckten att både gossen och hela hennes förmögenhet, utgörande närmare 2,000 rdr, voro spårlöst försvunna. Staden Paris räknar för närvarande -11,314 kaleer, schveitzerier och dylika ställen, samt deruti icke mindre än 27,711 offentliga biljarder, hvarförutom 3,127 sådana finnas i klubbar och privathus. Då hvarje offeutlig biljard i medeltal inbringar sin egare dagligen 10 fraucs, så uppgår den dagliga inkomsten af biljarderna till 277,110 fraues, eller för året 101,145,150 francs (ung. 75 miljoner rdr). En tjuf hörd inför domstol säsom sakkunnig person, Eu nyligen vid en polisdomstol i London hållen ransakniug gaf anledning till en scen, hvari den engelska humorn fick godt tillfälle att visa sig. Frågan var om en betydlig penningesumma som blifvit stulen från en bankir. Penningarne voro förvarade i ett skåp försedt med ett konstlås, som enligt tillverkarens påstående omöjligt kunde dyrkas upp; och då han iklädt sig ansvar derför, fordrade bankiren ersättning af abrikanten. För att kunna dömma i saken ville domstolen upplysningsvis höra några tjufvars mening. Man tillät derför några medlemmar af det långfingrade sällskapet uppträda inför rätta såsom vittuen. Då uppstod följande förhör: Domaren: Mina herrar, ha ni varit med om något inbrott? En tjuf: Ja, ers välborenhet. Domaren: Har ett dyrkfritt skåp dervid någonsin varit er till allvarsamt hinder? Tjufven: Nej inte alls, ers välborenhet. Vi öppnade de med konstlås försedda skåpen lika lätt som våra egna sängkammardörrar. Alla fabrikanter af dyrkfria lås äro riktiga skälmar som bara lura allmänheten. Domaren: Således afskräcker ett sådant skåp er icke från era företag? Tjufven: Tvertom, då vi träffa på ett dyrkfritt skåp, så veta vi alltid att der finns pengar, hvaremot vi eljest måste leta igenom alla möbler och derigenom ofta förlora en högst dyrbar tid. Domaren: Men jag har dock läst i tidningarne att för omkring två år sedan tjufvar bröto sig in hos en rik köpman i staden och försökte att bryta upp kassaskåpet, men lyckades icke. Ljufven: Mycket sannt, ers välborenhet, jag var väl icke sjelf med den gången, men jag har fått utforlig underrättelse derom af mina vänner. Tidningarne voro emellertid illa underrättade, ty man försökte aldrig att bryta upp skåpet. Det var nemligen af den enda sort som verkligen är dyrkfri, och då man råkar på ett sådant, drar man sig tillbaka med oförrättadt ärende. Men de skåpen tillverkas icke i England. Domaren: Säg oss då hvarifrån dessa skåp komma. Ni skall derigenom göra hela samhället en väsenmdtlig tjenst. Ljufven: Men ers välborenhet inser väl att vi derigenom också skulle göra oss sjelfve stor skada. Domaren: Det kan icke bestridas. Ni får gå.