Dagens Nyheter – 29 mars 1866, sida 2

stället ges ingen kredit, men man tvingar icke heller någon att kosta på :ig mera än han sjelf vill. Med dessa ord gick värden till eu aunan del af rummet. Efter ett par minuters förlopp kom han åter och lemnade Rolf åtskilliga siltfvermynt tillbaka på hans louisdor. De för tillfället närvarande gästernas antal kunde på ett ungeför uppskattas till fyrtio. Krogsaleu upplystes af endast trenne lampor, hvilka spredo etv sparsamt sken. Om man tillika tager i betraktande alla de digra rökmoln, som uppstego ur fyrtio tobakspipor, må man ej uudra öfver att vär hjelte först efter en fjerdedels timmas vistande i rummet förmådde tydligt urskilja de mänga dryckesbröderuas ansigten. Rolf var ingen fysionomist; men han märkte dock straxt att de menniskor, i hvilkas sällskap ban nu befann sig voro djupt sjunkna. De flestas både kroppsoch själskrafter tycktes vara förhärjade af lidelsernas stormvind; somliga hade räfvens, andra roffogelns uttryck i sin blick. Många voro så öfverlastade af spirituosa att de, oförmögna att hålla sig uppe, lågo kullfallua på bänkarne och golfvet. Några spelade kort, andra tärning. Efter en stuud öppnades dörren och en man inträdde. Han tycktes vara omkring fyrtio är, hade regelbundna drag samt var stor och grof till växten. Haus ansigte skulle ha varit rigtigt vackert, så vida det icke burit spår af de mest ursinniga utsväfoingar. Ögonen voro stora och svarta, men de hade helt och hållet förlorat sin glaus. Hyn var gulblek och näsan bugtad som en örns näbb. På hans kinder sågos en mängd röda fläckar, och hans mustascher voro yfviga