Dagens Nyheter – 29 mars 1866, sida 2

— En lerpipa tobak och ett mått bränvin, svarade Roll lakoniskt. Den halte aflägsnade sig och äterkom efter en stund med de reqvirerade sakerna, hvilka han ställde framför Rolf. Denne sträckte ut handen, för att taga pipan, men värden hejdade honom tvärt genom en häftig åtbord. Då Rolf förvånad såg på honom, likasom fordrande en förklaring öfver denna ätbörd, sade den halte med sin hesa stämma: -— Här ges ingen kredit. Betola på förhand, om ni vill ha någon förtäring. Rolf tog tram ett guidmynt ur sin vestficka. — Tag betaldt, sade ban. och kastade det på bordet. Den halte fattade myntet, betraktade det noga, försökte böja det mellan sina fingrar, pröfvade sina tänders styrka derpå, lät det falla på golfvet för att böra om det hade den tillbörliga klangen, o. s. v. Rolf afvaktade tål modigt slutet på denna långa och minutiösa undersökning. — Andtligen blef värden öfvertygad om att det var en verklig lonisdor han fått mottaga. Hans aktning för herr Tremblaye blef genast öfvermättan stor. Han aftog — förundransvärdt att omtala — sin mössa och sade med den törbindligaste min i verlden och i eu ton, som förlorat all vresighet: — Ni skall straxt få pengar tillbaka, och om ni behagar något mera att dricka, så säg bara till. Jag har veritabel holländsk genever och arrack af prima qualive.. — Jag vill inte ha något annat än hvad jag redan reqvirerat, svarade Rolf, i det han stoppade siu pipa. — Som ni sjell för godt tinuer. Här på