Dagens Nyheter – 29 mars 1866, sida 2

— Håll upp nu, gatsångare ... Du har fått för mycket sprit i dig, för att kunna bärma näktergalen. Mannen med den skarlakansröda rocken sammandrog ögonbrynen och kastade en ursinnig blick på den som dristat så tilltala honom. Han fattade sabeln och gjorde min afatt draga den ur slidan; men han satte ej sin afsigt i verket. Tvärtom återfick han nästan straxt sin glada uppsyn och uöjde sig med att svara: — Vid min guitarr och min sabel, Lagingeole, jag skulle ge dig swyk, så saunt jag heter La Rose, om du vore värdig att bli bestraffad df en man sådan som jag... Det är för resten naturligt att en så illa uppfostrad person som du, icke förmår uppskatta musikersg och poesiens ujutuingar till deras fulla värde... Jag beklagar dig och förlåter dig. Tumma dina kortlappar, du arme f-n, och akta dig utt en annan gäng kritisera saker, som du ej begriper. . Och den väldige martissonen började ånyo sjunga ännu falskare och med ännu hesare röst än förra gången. Derpå gick han öfver hela krogrummet och slog sig ned vid det bord som stod närmast intill Rolfs. Efter att ha tagit af sig sabeln, som var honom till stor olägeuhet i hans nya ställning, bultade han med knytnäfven i bordet. a Värden kom till stället. Han såg om möjligt ännu mera surmulen ut än vanligtvis. Mannen i, den skarlakansröda rocken lätsade icke märka detta. (Forts.)