Dagens Nyheter – 29 mars 1866, sida 1

men jag skall vara försigtig och dessutom vil beväpnad. — Her chevaliern tillåter äl åtminstone att jag får sitta uppe och vänta, tills herr chevaliern kommer tillbaka? — Ja, mer än gerna. Men det kan hända att jag blir borta halfva natten. — Så mycket större skäl för mig att icke gå till sängs. — Du kan göra upp en eldbrasa i det här rummet och sofva i en ländstol. o— Förrän herr chevaliern kommer hem, får jag visst ingen blund i mina ögon, det känner jag på mig. Härpå gick Jakob ut, för att hemta nyckeln till trädgårdsporten. Medan han var borta, öpp nade Rolf ett slags koffert af rosenträd, som hade sin plats i ett hörn af rummet, framtog derur en handfull guldmynt samt stoppade dessa i västfickan. Sedan han fått den begärda nyckeln af Jakob, som tillika försäkrade att ingen af betjenterna befann sig i förstugan eller trädgården, gaf han sin trogne kammartjenare em vänlig nick och gick sin väg. Först begaf ham sig till värdshuset Guldvagnen, som vi ett par gånger förut under loppet af denna berättelse omnämnt, och intog der sin aftonmåltid. Efter att ha ätit de läckraste rätter, stället bade att bjuda på, betalte han sin förtäring med två louisdorer, till stor förvåning för värden, som icke kunde begripa, huru en så illa klädd person hade råd till att göra af med så Mycket pengar på en gång. Derefter styrde han sina. steg till qvarteret Halles. Om våra läsare ha godt minne, torde de erinra sig att vi en gång förr talat Om en krog,