varjehanda Nyheter. Balen. I flickornas rum hvilket väsen och spring! Allt huller om buller, allt kastadt omkring; På sängen: skärp, handskar och blommor och for, Pa soffan: band, näsdukar. snörlif och skor; På bordet och byrån hvad gmåniätt lull-lull! Se väggen derborta af stärkkjortlar full. Man kammar, friserar, och träcklar, med fart. Se mamma i dörrn: A ni färdiga snart? Och nu kommer farmor, den skröpliga, med. Du eviga frid!... nu är verlden på sned. Nu baltoiletterna är bara strunt; Der fattas ej längden, men — uselt och tunnt. Jag ock varit ung och har roat mig, ju, Men då var det annat, helt annat, än nu. Då brukte man fiskben och puder och smink, Men tjockare tyger och ej sådant slink. Och flickorna höra ej mycket härpå. Men mumla: Om farmor ändå ville gå! Nu pappa hörs ropa så butter och tvär! Uur är det derinne? ... Ren vagnen är här. Förskräckelse griper nu flickornas krets. tJa, pappa, vi komna! ... Snart ä vi tillreds. — Min broche vill ej fästa... Böj haken, Sophie. Mitt blomsterhorn hit... och sätt blommor deri. För trångt är mitt armband; jag får det ej på. Straxt, straxt, goda pappa... blott bulta ej så! — O, himmel! — så höres ett skärande rop, Min handske ju brast... Kan du sy den ihop? Ja, älskade pappa, vi komma på stund; Men. var ej så otälig... haf blott miskund. — Kauuske skall jag ock gifva väntpengar — Hä? Dem får ni betala ur er portmonni.. Nå. ändtligen, ändtligen kommer man ut. et är då ett söl, gom ju aldrig tar slut. Nu är man i vagnen — nej, puppa han går, Ty för krinolinerna rum han ej tår. Men mamma, hon åker med flickorna tre. 0O. må de få dunsa! hon sakta hörs be. Och flickornas hjertan, hur häftigt de slå! — Men viigen, hun lider, ty kusken kör på. Ja. ren är man framme... Man stiger utur Och finner sig snart i en proppad tambur, Der alla ju sträfva att utrymme få Och spegeln belägras af stora och små. Nu träder man in i den prydliga sal, Så väl eklärerud och smyckad till bal. Nu ren I galongen man mönstrar hvarann: Se hon, hon är smakfull. — Åh ja. hon går an. Och ungherrar komma... De göra sin bock Med grace för värdinnan. På flickornas flock Helt näsvist de rikta pince-nernas glas Och tyst till hvarannan de hviska en fras. Nu the med dess tillbehör bjudes omkring; Men flickorna vilja knappt ha någonting. Ack, väntan på dans är en pröfning, så hård!... Nu hörs dock från salen en a-durs-ackord. Man hör polonäsen i nästa minut, En dans för de äldre... det vet man förut, Och mången matrona der nickar, så glad. Ren föras de ut. i en svassande rad, Hvad ståtliga fruar. med barber och släp! Men ungdomen tycker det är bara skräp. Nå. ändtligen höres en brusande vals Och flickorna sitta med anda i hals. Uppbjudare komma i förmaket in. Pill en.-till en annan... En hvar tager sin.