Dagens Nyheter – 28 mars 1866, sida 2

öfver förlusten af Debora, för hvilken han dock fattat en särdeles varm kärlek. Han hade aldrig älskat Venus så högt som hennes väninna; också Jläktes nu såren i hans hjerta och axel lika fort. Emellertid framkallade händelsen en bitterhet i hans själ, ett begär efter hämd, som på hvad sätt som helst måste tillfredsställas. Men då han trots alla försök icke lyckades upptäcka sin hustrus vistelseort, rigtades hans tankar på de trennue arfvingarne efter hans fosterfar, hvilka han alltid haft för afsigt att förr eller sednare låta umgälla deras hånfulla och orättvisa uppförande mot honom. Kärleken gör menniskans sinne vekt och försonligt samt tystar sjelfviskhetens stämma inom henne. Under den tid Rolf var förlofvad med Debora, äfvensom under den första tiden af sitt äktenskap hade han nästan alldeles glömt bort sina hämndplaner. Men nu började han med allvar tänka på att sätta dem i verket. En morgon, då han ännu låg, efter att ha tillbragt natten under djupsinuigt begrundande, ringde han plötsligt med en liten silfverklocka, som hade sin plats på nattduksbordet. En betjent inträdde. — Ar Jakob hemma? frågade herr Tremblaye. : — Ja, herr ehevalier. — Skicka då genast in honom till mig! Betjenten bugade sig och gick ut. Efter några minuter inträdde Jakob i sin husbondes sängkammare. — Jakob, sade Rolf till honom, vet du om någon klädmäklare bor här i qvarteret? — Ja, herr chevalier, endast ett litet stycke härifrån bor en sådan.