Dagens Nyheter – 28 mars 1866, sida 1

Afventyraren. Roman af-förf, till Jean Vaubaron. (Forts. fr. föreg. AF) — Min herre, sade markisen med kall artighet, jag sköt på er nyss, emedan jag tog er för en bandit, mot hvilken jag hade att försvara mig så godt jag kunde... Jag ber er nu om ursäkt. Hvad fru Tremblayes närvaro här i huset och vid denna timma beträffar, vill jag ej söka förklara densamma. Men ifall ni anser er derigenom förolämpad, erbjuder jag er upprättelse, när ni så önskar. Vi träffas när och hvar ni sjelf behagar bestämma. — Nå väl, svarade chevaliern, låt oss då uppgöra saken här genast på ögonblicket. — Måske, min herre; men detta rummet är en föga lämplig stridsplats. Jag tror vi skola ha bättre utrymme i biblioteket. — Nå, då gå vi väl dit ut, sade Rolf. Markis Avizac gick först. Sedan Rolf intagit position, sade han till sin motståndare: — Om ni älskar er medbrottsling, min herre, så laga att ni dödar mig; ty om det icke blir ni utan jag som går segrande ur denna strid, kommer hon att undfå ett förfärligt straff för sin grofva förseelse. Markisen svarade intet; men ett sällsamt leende öfverfor hangybleka anlete. — En garde, -heöse! ropade Rolf. — Men w g dödar er, min herre, invände markisen ar Man anklaga mig för att ha mördat — Nej, svarade herr Tremblaye och pekade