Dagens Nyheter – 28 mars 1866, sida 1

blioteket? Jakob tog ett ljus ur en af armstakarne och företog sig att på nära håll undersöka väggarne. Han upptäckte då en lönudörr, som icke var rigtigt tillsluten, och sedan Kan utan synnerlig svårighet ryckt upp densamma, varseblef han en smal trappa som var anbragt inuti sjelfva muren. — Herr chevalier, utropade han, det är den här vägen frun flytt! — Nåväl, sade Rolf med matt stimma, låt oss då följa efter henne samma väg och... Han förmådde icke säga mera. Haus kralter voro till följd af blodsförlusten alldeles uttömda. Också sjönk han vanmäktig i sin kammartjenares armar samt förlorade snart helt och hållet sansen. Jakobs belägenhet blef härigenom synnerligen bekymmersam. Icke kunde ban utan mycken fara vänuta till dess bans husbonde återkom till medvetandet; ty om någon af bärarne komme upp, för att tillsäga det tiden för affärden vore inne, om de med ett ord på ett eller annat sätt blefvo öfverraskade, huru då förklara hvad som händt? Jakob tänkte på alt bära bort chevaliern på sina skuldror; men härtill hade den stackars gossen icke nog styrka. Efter en stunds begrundande tog ban sitt parti. Han beslöt att genom de medel som stodo honom till buds söka återkalla sin husbonde till sansen och öppnade för sådant ändamål bans rock och vest. Efter att ha tvättat såret med litet vin, som fanns i cen karaftin på bordet, förband han detsamma bårdt med sin näsduk. lödet hämmades härigenom, och efter en stund; hvilken syntes Jakob lång som ett år, slog chevaliern upp ögonen. Sedan han något hemtat sig, lyckades han, stödd på betjentens arm,