Ögren EE på Jakob, hvilken stod något afsides helt rörd och förskräckt vid tanken på den fara hans husbonde lopp; denne hederlige gosse skall intyga, om så behöfves, att jag dukat under i en öppen och ärlig strid. Herr Avizac bugade sig till tecken att hans betänkligheter voro häfda. Denne ädling, om hvilken vi ännu icke lemnat läsaren några upplysningar var dotterson till baronessan Caylus, det öde husets egarinna. Utan den picardiske portvaktens vetskap idkade han nattetid studier i detta hus och hade äfven möten derstädes med sina älskarinnor. Venus hade på något sält formerat hans bekantskap och den stora ihsigt han egde i de vetenskaper, för hvilka hon så lifligt intresserade sig, hade gifvit anledning till deras sammanvaro på den tid han egentligen egnade åt forskningar, d. v. s. nätterna. Då man tager i betraktande, bland hvilka personer den unga qvinnan under sin föregående lefnad vistats och. huru hon blifvit uppfostrad, kan man just icke undra öfver att hon af sina böjelser, lät sig lockas utom gränserna för det passande. Duellen begynte. De båda motståndarne kämpade med mycken förbittring; det syntes att enderas död var stridens mål. Ett mystiskt halfdunkel herrskade i biblioteket som endast upplystes af skenet från Jakobs lykta. Plötsligt utropade markisen: — Ni är träffad! Han hade känt spetsen af sin värja intränga i herr Tremblayes kropp. i oo— Ett nålstyng!-svarade den sednare. Och striden fortsattes. Hvad Rolf kallat ett nålstyng var visst ingen obetydlighet. Han hade