Dagens Nyheter – 27 mars 1866, sida 2

och hållet åt sitt favoritnöje. Till sist slängde hon tambour-de-basquen långt ifrån sig oeh kastade sig utmattad i markisens armar. I detta ögonblick rusade Rolf in och ropade med thordönsstämma: — Uslingar! Han höll värjan i handen, och blek af raseri stod han midt på golfvet lik en hämndens engel. Venus sprang upp ur sin lärares knä och gömde sig i ett hörn af rummet. Markis Avizac förstod icke straxt anledningen till detta våldsamma inbrott i hans lugna studerkammare. Han trodde att några djerfva tjufvar trängt in i huset och fattade derföre en pistol, som låg bredvid honom på bordet, samt aflossade ett skott mot Rolf. Kulan hven förbi dennes hufvud och krossade en präktig jordglob, som hade sin plats i biblioteket. Som vi veta, hade äfven herr Tremblaye pistoler med sig; men antingen kom han icke ihåg dem eller också ville han ej göra bruk af desamma, ty han gick mot markisen med höjd värja och utropade: — Ahl! ni är således också en mördare! — Och ni en tjuf! svarade herr Avizac, i det han reste sig ur stolen, drog sin värja och intog försvarsställning, — Jag en tjuf!... Väg era ord, eländige! — Hvem är ni då? — Åh! ni vet mer än väl att Jag är denna qvinnas man. Och chevaliern pekade på Venus. Markis Avizac kände Rolf till utseendet; men den unge mannens drag voro för tillfället så vanställda af vreden, att han icke alls var sig lik. Forts.)