CT Afventyraren, Roman af förf. till Joan Vaubaro no. (Forts. fr. föreg. AM) -— I går, återtog Jakob, gjorde händelsen att min husbonde och jag kommo att passera Cerisaie-gatan ... Markisen stannade uteitrför den högh muren, som omger er trädgård, just der stora porten är. .: Hän såg tt han ingen: ting kunde 86... sJäkobs, sade hån då till mig; här är el lägenhet söm passar mig. Gå hit i morgen och laga att du fär tala med eguären till detta hus som bfter all sannolikhet finnes här innanför. Fråga honom på mina vägnar, om han vill sälja egendomen och säg honom att jag gerna skall betala dess dubbla värden... Se der anledningen, hvrrföre jag sade att jag kom i ett ärende från min till er husbonde. .: Som pi finner, talade jag sanning. — Det gjorde ni, min gosse, det gjorde ni!...; Jag ville bara ha en förklaring, kan ni förstå . :. — Nu, fortfor Jakob, förmodar jag ni inte vägrar svara mig, såsom ni gjorde för en stund sedan... Ni sade då, att ni inte hade någon husbonde. — Ju, jug Har ingen heller; — Det kän väl ej vara möjligt .... An huset då? — Står obebodt. — Alldeles? — Ja, det är väl tjugufem år sedan någon menniska bodde der. — Således är ni ensam herre på stället?