Dagens Nyheter – 27 mars 1866, sida 1

— Åh! var ligo! det gäller att hämnas!.. N Jag skall vara väl beväpnad... mycket väll .. ; Timmarne tycktes Rolf förrinua med seklers långsamhet. Audtligeu inbröt uatien; menu då hade ännu icke Jakob kommit tillbaka. I sängkammaren gick allt sin vanliga gäng, utom att Rolf steg upp och klädde sig så säart Veuus smugit sig in i toalettrwhmet och ville stängt dörren. Den unge Mannen utrustade sig med en längre och starkare värja än den ban vanligen bar samt tvenne skarpladdade pi stoler. — Derefter skyndade han ned uti träds gården, der han på det öfvwerenskomma stället träffade Jakob, som försett siv med en blindlykta, Rol befaun sig i ett öfverspähdt själstillståud; hans kropp skakades af en nervös frossa, och nattens mörker förmådde ej dölja hans fasaväckande blekhet. : — Har du satt upp repstegeh? frågade Hur Jakob. or — Ja, herre, allt är färdigt. — Nå, låt oss då ve oss utafl Jakob öppnade trädgårdspoiten och Je båda männen betfunno sig på gatan. Inom mindie än en fjerdedels titnma håde de uppnått den mur, som omgaf baronessan Cayhw egendotii, Sedan de passerat dei mindre porten, stamuåtle kammartjenaren ungefär feråtio ster Bortåt denua och gade: — Hår är det, Olhicevalierh — svarade inge; Men Jaköb Körde huru hans tänder skKallrade. Vi veta dock att Rolf ej var feg. — Klif ni först upp, herr chevalier! sade betjenten i det han pekade på stegen. När ni