Dagens Nyheter – 27 mars 1866, sida 1

företåndigt ord af honom. Också skiljdes Jakob ifrän honom gåuska snart; han märkte nemligen att någon upplysning al vigt och nytta icke stod att vinna på detta håll. Återkomnien hem omtalade kammartjenaren för sin husbonde det lilla han Iyckats uppsunppa. — Det är besynnerligt, oförklarligt! sade Rolf, då han hört sin betjents berättelse. År du rigtigt säker på alt ej he misstagit dig i natt, min käre Jakob? Kanske du ritat det röda korset på orätt port?... Inte kan väl gerna detta obebodda, förfallna hus vara målet för min hustrus titflykter, tveker jag. — Herr ehevalier, svarade kammartjenaren, i kan fullkomligt lita på att jag ej sett miste vatt. Så mycket åtminstone törs jag gå i borgen för; att fru Tremblive bars in just genom den port, hvarå jag ritat mitt stora röda kors, öfter. några minuters begrimdande sade Rolf: — Jakob! det återstår oss endast ett medel att komma ur denna dödande ovisshet, och det är att intränga i det fördömda huset redan i natt. Muren är visserligen mycket hög, men med en stege hjelpa vi oss nog. Anskaffa en sådan så fort som möjligt... Du har oinskränkt frihet att handla eftersom dig bäst synes. När kommer du hem igen? — Jag vet ej — Vi måste emellertid träffas. — Om vi ej återse hvarandra förr, väntat Jäg er i närheten af den NINA tradgårdsporten; straxt efter sedan frun lemnat hötellet. — Det är öfverenskommet. i — Hetr ehevaliern torde vara god ock påminna sig att vi göra klokast i alt förse oss med vapen.