Dagens Nyheter – 27 mars 1866, sida 1

— Jag men icke heller jag vistas i sjelfva boningshuset. Jag bor i en mindre byggnad, som är uppförd i ett hörn af trädgården. — Men lägenheten bar väl någon egare? — Ja, men det är ieke min husbonde, gom rär om den... — Hvem då? — Min malmor, — Hvad heter hon? — Baronessan af Caylus, en ypperlig qvinna, må i tro. — Ung, förmodar jag? — Nej, det kan jag inte säga; hon fyller gnart niltio år. — Hvar bor baronessan? — I sitt hotell, kelt nära Palais-Royal. — Tror ni hon vill sälja den egendom. ni har tillsyn öfver? — Nej, det tror jag visst inte. — Hvarföre ej, om jag törs fråga? — Åh! hon har öfver trehundratusen francs i räntor, och då man är så gammal som hon bryr man sig icke stort om att söka föröka Bin förmögenhet. i — Det är helt naturligt... Har hon barn, er baronessa? — Ja, en dotter. — Barnbarn också? — Ett enda... Men nog med frågor nu; jag är torr i strupen... Låt oss dricka! Mera vin intogs; man tömde åtskilliga ytter: ligare skålar för Picardie, Till slut blef den lille portvakten så öfverlastvd, ätt han icke kuitde redä små tankar Hår drack brotskåt med Jakob och tillade denne allehanda smeknamn; men det. var icke möjligt att få ett enda