Dagens Nyheter – 26 mars 1866, sida 2

— Drifva gyckel! — Ja, ni vill väl inte inbilla mig att ni ta: lade sannt... Hvad heter er husbonde? Ehuru denna fråga kom alldeles oförutsedt, hade Jakob den själsnärvaron att genast svara: — Jag tjenar hos markisen af Chaumont. — Mycket möjligt, men hvad som är tvärsäkert, det är att markisen icke gifvit er ett sådant uppdrag som ni påstår. — Jo, visst har han det... Min husbonde, skall jag säga er, är ännu ung... — Nå, än sen? — Han tycker om fruntimmer och önskar köpa ett litet hus i detta aflägsna qvarter.... ett hus som ligger för sig sjelf och är väl kringbygdt. Ni förstår? ... — Ja, jag begriper, inföll portvakten: Han är en stor vän af äfventyr, en lefnadsglad ture, er husbonde. — Härtill kommer att han är omätligt rik, fortfor Jakob, så att han icke behöfver alsäga sig nöjet att ha ett sådant der litet hus... — Vore jag i hans ställe, skulle jag bestå mig två! Jag är en glad gosse jag ock, må ni tro! (Forts.) Medel att förekomuana geviärs klickning lärer vara, enligt en till centralföreningen för skjutöfningar inkommen uppgift, att öfverstryka tändhatten och pistonen med en fjäder doppad i collodium. När detta är gjordt, brinner skottet af lika säkert, äfven om man slagit vatten öfver låset. —