Dagens Nyheter – 26 mars 1866, sida 2

— Från Ypreville, nära Quesnoy... — Nej, hvad hör jag!... Och jag, som är hemma i Saville, bara fem mil derifrån .... Hörpå, landsman, jag vet en krog i hörnet af Pas-de-la-Mule-gatan, der vinet är superfint... Om vi skulle gå dit och tömma en butelj tillsammans... Den lille mannen tycktes tveka; men Jakob utropade: — Ahl seså! Hvem nekar att tömma ett glas med en landsman somhan träffar i Paris? — Nå, må ske då! utbrast portvakten. Han gick ut, åtföljd af Jakob, och stängde omsorgsfullt igen porten. — Nu har jag honom! tänkte kammartjenaren triumferande. Han kände icke till den latinska sentensen: In virno vertitas; men han uttryckte samma tanke på god franska sålunda: — När han blir rusig, är det slut med hans förbehållsan:het. ön stund sednare sutto de båda minnen vid ett bord å den anspråkslösa krogen. Jakob reqvirerade en butelj Argentenilvin, hvarpå snart följde en butelj till. Picardies skål dracks minst tjugu gånger. När den tredje buteljen blifvit framburen, stödde den lille portvakten armbågarne mot bordet och sade skrattande: — Hörpå, landsman, hvad var det för en historia ni dukade upp för mig nyss? — Inte har jag berättat er någon historia... — Åh! ni påstod ju att ni kom i ett ärende från er husbonde till min... — Ja, visst sade jag det... — Nå, hvad skulle det tjena till att drifva gyckel med mig.