Dagens Nyheter – 26 mars 1866, sida 2

ögon på honom med ett uttryck af nyfikenhet och förvåning. ooo— Förlåt, min herre, sade kammartjenaren i det han bugade sig utsökt artigt, måhända stör jag er. i — Jag är portvakt på stället och släpper icke in någen okänd person... Hvad vill ni? — Jag kommer 1 ett ärende till er husbonde från min, svarade Jakob på en slump. — Till min husbonde? upprepade portvakten. — Ja. — Jag har ingen husbonde. — Ah! hvad säger ni! — Som ni ser, går ni vilse... Alltså heltom och adjö. — Men... — Adjö... adjöl Och den lille mannen sköt Jakob närmare porten, tydligen fast besluten att icke låta tala med sig vidare. Kammartjenaren insåg att han var nära att förlora spelet; också grep han fast i en nedhängande gren, för att hålla sig qvar, och utropade, i det han vände sig om: — Det var märkvärdigt min herre, hvad ni bryter på picardiska. — Det är intet märkvärdigt alls, eftersom jag är född i Picardie. — Hvad! är ni en Picard? .. Ni? — Jojo men. — Likasom jag!.. Hvilken besynnerlig tillfällighet! .. Ett handslag, landsman! Portvakten kunde icke vägra mottaga Jakobs framräckta hand. Denne sednare återtog: — Nåå, från hvilken trakt af den kära provinsen är ni?