Dagens Nyheter – 26 mars 1866, sida 1

Afventyraren. Roman af förf. till oJean Vaubarono. (Forts. fr. föreg. AF) — Det är klart, instämde Jakob. — Hvarje natt lemnar fru Tremblaye hotellet genom den lilla gång som leder till trädgården. Nu måste du en natt, tio nätter om det behöfves, gömma dig bakom någon buske i närbeten af trädgårdsporten, följa efter frunf när hon går ut och sedan redogöra för mig hvart hon begifvit sig. — Det skall ske, herr chevalier. — Du börjar i natt. — Klockan elfva är jag på min post. — Men var för all del försigtig, så att du ej förråder din närvaro. — Herr ehervaliern kan vara lugn... Jag skall vara alldeles osynlig och dock följa frun lika troget som hennes egen skugga. — Gifve Gud, mumlade Rolf, att vi finna henne oskyldig! Härpå svarade Jakob intet. Hans naturliga goda förstånd sade honom att en hustru icke ger in sin man sömhdrycker, för att nattetid gå ut och öfva menniskovänliga gerningar. Co I natt, sade ehevaliern. — Lita på mig, genmälde Jakob. En stund sednare kom Venus hem. Hon var mer än vanligt glad, öm och vänlig. Vid aftonmåltiden låtsades Rolf dricka sitt vin, men slog det äfven denna gång under bordet. Under natten inträffade detsamma som alla föregående nätter. Den unga qvinnan steg upp ur sängen