Dagens Nyheter – 26 mars 1866, sida 1

en stund efter klockan tolf, klädde sig och gick sin väg. Rolf ställde sig vid fönstret och såg henne försvinna bakom buskarne i trädgården. — Om Jakob är på sin post, sade han till sig sjelf, vet jag allt i morgon bittida. Tre timmar förflöto, hvarefter Venus kom hem, intog sin plats i sängen och somnade genast mycket lugnt och djupt. Så snart det blef duger, klädde sig Rolf hastigt och gick att uppsöka Jakob. Denne väntade honom redan i tämburen. — Nåå? frågade chevaliern ifrigt. — Jag har gjort mitt bästa, herr chevalier . .. — Du var på din post? — Ja. — Du följde henne? — Ja; och nu vet jag hvart hon går om nätterna. M — Ah! utropade Rolf. Andtligen! — Men, fortfor Jakob, om jag känner stället dit hon går, är jag dock ännu okunnig om hvad hon gör på detta ställe... ehuru, tillade han med lägre röst, jag tror mig kunna gissa . — Förklara dig närmare! — Om herr chevaliern ville gå ut med mig en stund, skulle det bli mycket lättare för mig att på ett tydligt sätt redogöra för verkställandet af mitt uppdrag. — Tag hit mim hatt och min värja, sade Rolf, och låt oss gå. Jakob skyndade efter de begärda sakerna, hvarefter husbonden och betjenten begåfvo sig tillsammans nedåt trädgården: När de kommo till den lilla porten, tog Jakob fram en nyckel och öppnade denna.