Hvarjehanda Nyheter. Fiske och jagt på en gång, En nyligen i tidniugarne meddelad uppsats, från Ungenäs i Skara stift, under rubrik Fiske och jagt på en gång har påmint en inom Dalarnce boende person om en nära nog dylik händelse, till hvilken han sjelf varit ögonvittne och hvarom han i bref till red. af Dalpilen berättar som följer: Vid Långvinds bruk i Norra Helsingland, der min far på den tiden var inspektor, fanns 1823 anställd en bokhållare vid namn Muren, som var en väldig fiskare). En dag i januai månad bestämde han sig för att draga krok i en närbelägen sjö, och jag, då en tolfårig pilt, fick nöjet alt följa med. Attöljde af trenne karlar, som drogo fiskredskapen på kiälkar, begälfvo vi oss ästad i gryningen. Komna ungefär en half mil från bruket kastades noten och fångsten blef ej obetydlig. Fisken, bestående af gäddor och aborrar, qvarlemnades på stället, medan vi aflägsnade oss ett par hundra famnar derifrån för att göra ett nytt varp. Under det att arbetet med upphuggningen at hålen pågick varsnade jag, som just icke synnerligen deltog häri, att något ovanligt försiggick bland den ä isen qvarlemnade fisken, och på hvilken omständighet jag fästade mina följeslagares uppmärksamhet. Vi närmade oss äter stället och fiugo sigte på en räf, stående midt i högen bland gäddor och aborrar. Vi försökte att genom ropande skrämma mickel på flykten, men till vår förundran rörde han sig icke ur fläcken. Då sprang Muren med sin isbill i handen fram till fisktjufven, som icke heller nu flydde undan, och slog honom till döds. Auledningen till det ovanliga 1 räfvens beteende blef nu ock tydligen utredd. Då han i afsigt att få sig ett godt mål begifvit sig in i fiskhögen, hade han klifvit öfver några större gäddor, hvarvid en af dassa huggit mickel bak i de ömma delarne, hvilken oförutsedda omständighet gjorde honom oförmögen att praktisera sig från stället. — Afven vi hade sålunda gjort fiske och jagt på cn gång. En orädd hare, I slutet af sistl. januari månad blef en hemmansegare H., under det han färdades genom Ekeby socken på Gotland af ett barn uppmärksammad på att en hare hade synts i närheten af den gård inämnde socken, vid hvilken H. kommit att uppehålla sig en stund. Vid närmare efterscende hade verkligen också en hare lagt sig i diket vid landsvägen, hvilken just då passerades af resande utan att haren på något sätt lät skrämma sig. H. frågadd naturligtvis efter en bössa, men ingen sådan fanns på stället utan måste hemtas ett längre stycke deri från i en annan gård. När slutligen bössan kon mit till hands upplystes att den varit laddad sedan sistl. aug. månad; knallhatt var påsatt men befanns, vid försök att skjuta på haren från endast 30 aln. afständ, oduglig; ingen ny var att tillgå och man blef villrädig hur man skulle bära sig åt för att tillegna sig haren, hvilken nu en timme legat alldeles stvilla och utan tecken till fruktan hvarken för de tätt vid på landsvägen förbifarande eller den utan knallhatt bekymrade skytten. Sedan man funderat en stund huru man skulle kunna få skottet att gå af, tillrådde en närvarande skomakare L. att strö krut i och på cylindern och med eldkol uffyra skottet, på gifven signal al skytten. Detta verkställdes också sedan bössan riktats på stöd; men nu befanns krutladdnvingen så ankommen att det dröjde en lång stund innan skottet, efter myc) Månne vice talmannen hr Murcn, som också är en väldig fiskare, åtminstone på jernvägskrok? Sättarens fråga.