samt uppläts oeh åter tillslöts. Från detta rum kunde man genom en liten gång komma ut i trädgården. Rolf skyndade i sin tur upp ur sängen och smög sig fram till den dörr hvarigenom Venus nyss gått ut. Såsom han förutsett, tändes straxt Jjus derinnanför, och han såg nu genom dörrspringan huru frun skyudsamt klädde på sig. Derefter slicktes ljuset. Den svartsjuke maunen sprang då till ett af fönstren, och oaktadt mörkret tyckte han sig märka att någon skymtade derförbi. Emellertid gick han åter och lade sig, besluten att afvakta Venus återkomst. Den unga qvinnans frånvaro räckte tre timmar, och ingen må undra att dessa syntes Rolf förfärligt långa. Då han af ett sakta buller i det bredvidliggande rummet förnam att hon kommit hem igen, tillslöt han åter ögonen och låtsades sofva. Några minuter förflöto; derpå kände han sängtäcket lyftas upp och kunde deraf förstå att hans hustru lade sig. Vi behöfva väl ej nämna att Rolf icke under ålerstoden af natten fick en blund i sina ögon; hvad deremot Venus beträffar, somnade hon straxt mycket lugnt och sof till långt in på dagen. Nir hon vaknade och blef varse sin man, betraktade hon honom med synbar förvåning och oro. — Min Gud, hvad du är blek! — Jag? — Ja, just du, min stackars Rolf!.:. Mår du illa? — Nej, icke det ringaste. — Kanske du ej har sofvit godt-i natt? — Jo, tvärtom har jag inte en enda sekund varit vaken. — Du kan icke tro hurw orolig jag är...