Ma PJ LL Posio lg MSI TP Gellar doöoval. Hasselbacken å Hung Djurgåricn. H da: irodad än 23 NES I Sunt morgon OPP dur a stlörande tj He PW. Riogvall Böriag kl. half 3 0. m. AT Dagens Nyheter för i går utdelades G.ZZ3 exemplar. ANY MA OD REL 1 AR DRA Vårt national-försvar. Major G. M. Si iernsvärd har 1 en öfverlägse s al Dagligt Allehanda, för klarat kort om godt att kouskription och svcusi bevärlug äro en och samma sake Detta påstående är totalt falskt. Man måste göra sly en föreställning om hva kouskriptionens upphofsman Napoleon I förstoc med en konskription. Ian ville hafva flera hundra tusen soldute för att kuuna gå anfollsvis tillväga. Då han ieke kuvade erhålla på långt när så många per soner som ville öfvereifva hus och hem för att tjena I armön och för or, I förhållande till gäl laude dagspenning, 1 hög grad liten sold, bil dade han genom sitt maktspråk en lag, som tvingade en hvar fransman att kontinuerligt i flera är blifva soldat. På detta sätt pressade han så musten ur landets märg och ben att det icke faxus tillräckligt armar qvar för industrien och det aldra nödigaste jordbruket. Sjeltva racen föriunrades, så att fransmännen än I dag säga om sig att det är une laide race (en ful race). Då nu svenska bevärlngen upprättades på en sådan grund att des. ko åldersklasserna, från 21—25 år, vore skyldiga att, endast i händelse af behof, till värn mot jflendtiigt Eva fet. låta inkalla sig under fanvorna, och då den likväl under sådana tvingande omständigheter ej behöfde tjenstgöra mer än fem år, hvaremot den, om krig icke yppades, blott skulle underkasta sig — allenast för ett år — en öfuing af 14 (säger fjorton) dagar, så tinner hvar och en som ej tänker oredigt eller skrifver mot bättre vetande, aut vår bevärlug var nägot helt annat än den franska Konskriptionen, som sedan vann efterföljd af, bland andra Jänder, äfven Preussen, hvars derur eppspruugna militar despotism uu djupt trycker det preussiska folket. Någon friköpning från den svenska beviäriusen egde ej rum, utan skulle den beväriugsskyldige ovitkorligen tjena, så fromt han icke kunide förmå en aunan, icke vidare bevärlngspligtig person, att ch 1 sitt ställe. Användbarheten uf ställföreträdaren skull? granskas af vederbörande besigtningsmän. Denua bestämmelse om alt sätta en karl i sitt ställe kunde på latet sätt anses orättvis, så mycket mer som derigenom ett fritt byte fick cga rum emellan dem, som ej exde sinne, ja, hvarföre också icke säga mod att vara militärer, och dem som älskade tjensten eller åtogo sig den frivilligt mot en parterne emellan Wäfad Otvereuskommelse. På detta vis blef beväringsskyldigheten på intet sätt afekräckande och älven lätt. Ofticerare, hö: och lägre, från alla länder, som kommo på besök till Stockholm och å Laduvärdsgärdet åsågo våra beväringars exercis och manövrer, kunde aldrig förmås att riktigt tro det dessa beväringar tjenat endast 12 dagar (inoch utrycknings-dagarne oräknade), utan höllo dem för 9 månaders rekryter. De trodde, de utländska officerarne, att uppgiften om bevärlngarnes korta öfningstid endast var skryt. Men Carl Johan, stilftaren af den svenska bevärlugen, hade icke väl slutit ögontn till förr ton, som adopte . Så än man började söka bortfuska hans verk och göra det till någouting helt aunat än hvartill det ursprungligen var afsedt. Att Carl Johan, som, han må för öfrigt ha varit hvad som helst, likväl var en hjele, icke fruktade ett fiendtliet infall då han hade den Mmdelta armen och beväringen sådan den då befanns, vet man nogsamt, och till den allminna kännedomen om kungens trygghet i detta fall ankuyter sig följande berättelse, som, den må nu vara mer eller miudre historisk, dock vittnar om hvad man om IH. M:t tänkte. Ryska ministern — sades det allmänt i Stockhohn den tiden — hade hotat Carl Johan med art kejsar Nicolaus I möjligen kunde komma att skicka öfver till Sverge 100,000 ryssar, ifall Carl Johan ej efterkomme eu alt czaren genom sin minister framställd önskan. -— Såg eder herre — svarade kouvungen — att han kan sedan skicka anda 100,000 hit för att se hvart de förra logo vägen. Det bar ur flere källor berättats avt Carl XIV Johan skulle sålt Fidand, och man låter ryska kejsaren Alexander I under mötet i Abo 1812 emellan de båda monarkerna utropa: Gud ske