Dagens Nyheter – 22 mars 1866, sida 3

Utrikes-Nyheter. Frankrike. Den i Frankrikes lagstiftande församling förefallna diskussionen om franska jordbrukarnes tryckta ställning torde för svenska läsare vara af särskildt intresse, då äfven i vårt land liknande klagomål höras, och då inom vår representation — liksom i Frankrikes — det funnits personer, hvilka velat bota det onda genom ett återgående till skyddstullsystemet. Den 12 dennes diskusterades i lagstiftande församlingen de af oppositionspartiet inlemnade amendementerna angående åkerbruket. 1 det första af dessa säges, att jordbruket eger rättmätiga anspråk på förminskning i skatterna och i sin kontingent till arbeten, hvilka afse improduktiva ändamål. Magnin började försvaret af dettas amendement och sökte bevisa, att åkerbrukets tryckta ställning hufvudsakligen berodde på: brist på arbetare och kapitaler samt på de ökade skatterna. Landtbefolkningen har aftagit med ungefär 3! mill., beroende på den mängd arbetare, hvilka dragas till de stora byggnadsföretagen i städerna. Bristen å kapitalör måtte — enligt talarens förmenande — bero på de stora kapitaler, 8 å 9 milliarder, hvilka på de sista åren såsom lån gått till utlandet. Hvad skatterna angår, så ansåg Magnin redan de direkta skatterna mer än skäligt höjda, men ännu värre drabbas jordbruket af de indirekta skatterna och monopolerna. Talaren yttrade sig för handelsfriheten, men förmenade, att man först och främst borde hafva tillämpat frihandelsprinciperna i det inre af landet och icke hämma rörelsen der genom orimliga monopoler. Långt värre än de direkta skatterna äro de monopoler, hvilka för landtbefolkningen fördyra socker, sprit, m. m. på sådant sätt och förhindra all konkurrens med utlandet,. Han uttalade sig mot alla importtullar. Handelsfriheten kan visserligen lemna sår efter sig, men de äro snart öfvergående och lätt helade; den kan likväl först bära riktig frukt, sedan Frankrike äfven erhållit verklig politisk frihet... Oppositionens andra amendement påyrkar, att den undersökning om jordbrukets ställning, som regeringen förordnat, skall göras af lagstiftande församlingen och regeringen. Picard försvarade detta amendement, hvilket syntes hafva varit särdeles misshagligt för regeringen och de satisfaits i församlingen, hvilka åtskilliga gånger ville tysta talaren. Picard sade rent ut, att han icke hade förtroende till en undersökning af regeringen. Om man uteslutande förlitade sig på tjenstemännen, kunde undersökning icke bära någon frukt, eftersom dessa alltför ofta leddes af biafsigter och personliga intressen. Undersökningen måste vara fri, öppen och tillgänglig för hvar man. Då man ser, huru man förbjudit de franska vinodlarne att komma tillsammans för rådgörande i sina angelägenheter (såsom nyligen inträffat), emedan man trodde sig veta, att de skulle påyrka afskaffandet af vissa för dem ofördelaktiga monopoler, så är det lätt att räkna ut, huru pass förtroende man kan sätta till en undersökning, som göres af personer, hvilka i vissa fall rent af vilja undanhålla sanningen. Såvida undersökningen skall blifva till nytta, måste den vara parlamentarisk; kommer den i händerna på styrelsen, skall den blifva af lika liten nytta som så många andra; frågan skall icke lösas, utan undanskjutasa. Hvad som mest förargat på högsta ort, voro de statistiska uppgifter, genom hvilka talaren ville bevisa, huru ringa framsteg det franska jordbruket gjorde, jemfördt med det i de närgränsande länderna. Amerika. I en tidpunkt då striden mellan presidenten och kongressen ifråga om rekonstruktionspolitiken tyckes antaga allt större proportioner, torde det vara af intresse att känna hufvudinnehållet af förslaget om byråerna för de frigifna, hvarigenom den kommit till utbrott. De hufvudsakliga bestämmelserna i detta förslag, som i senaten antogs med 37 röster mot 10 och i representantkammaren med 137 röster mot 33, äro: De redan befintliga byråernas auktoritet utsträckes till alla delar at unionen och presidenten bemyndigas att indela landet, der sådana finnas. i distrikter samt i dessa insätta officerare såsom kommissarier. Officerarne ega att i distriktets underafdelningar insätta agenter, tagna ur armåen, hvilka stå under militärisk domsrätt och skydd, samt sålunda utom statens öfriga bestående lagar. Krigsministern erhåller rättighet att bispringa alla flyktingar och frigifne, som deraf äro i behof, med lifsmedel, kläder, bränsle, läkemedel och respenningar. Presidenten eger att från köp eller annat besittningstagande utesluta 3 millioner acres jord af de ännu obebyggda statsländerierna i Florida, Mississippi och Arkansas, samt fördela dem mellan de frigifne i lotter af högst 40 acres mot en årlig afgift enligt öfverenskommelse mellan dem och kommissarierna. Vidare bemyndigas presidenten att utsträcka det militäriska skyddet till alla dem, som på grund af race eller färg blifvit vägrade någon medborgerlig rätt, samt att ådöma en plikt af 4000 rdr samt fängelsestraff för hvar och en som nekar en neger eller frigifven någon de hvite tillkommande rätt eller pålägger honom ett straff, hvarifrån en hvit man är befriad. Följden af detta förslag skulle va rit att de upproriska staternas myndigheter blifvit underkastade krigsrätt. Presidenten har som bekant vägrat sanktion derå.