Dagens Nyheter – 22 mars 1866, sida 2

Hastigt kom Nathan fram till honom, slog honom på axeln och sade: — Herr Tremblaye, stig upp! Den unge mannen lydde. Nathan fortfor: -— Gifve Gud att ni aldrig satt er fot inom denna boning!... Min Debora, min högt älskade dotter, skulle då ha lefvat ännu och varit glad, frisk och lycklig. Jag förbannar er icke herr Tremblaye, ty jag tror att ni sörjer likasom jag, att ert hjerta, likasom mitt, är krossadt. Jag förbannar er icke, men jag säger er: Ni har, utan att sjelf vilja det, infört döden i denna boning .... Om min dotter lefvat, skulle ni ha tagit henne ifrån mig.... Nu är hon död; hon tillhör då7 icke mera er, utan mig... Lemna derföre detta hus, herr Tremblaye, lemna det fort, ty om ni dröjde här längre, skulle jag måhända glömma, att ni älskade min dotter, och endast komma ihåg att ni har dödat henne... och då skulle jag kanske döda er! Rolf bugade sig under tystnad. Han respekterade denna djupa förtviflan och tillräknade icke den sörjande fadren hans hot och orättvisa. Efter att ha tryckt en kyss på sin älskarinnas kalla hand, lemnade han rummet och huset, utan att säga ett enda ord eller ens vända sig om. XI. Mamsell Lucifer triumferar. Rolfs kärlek till Debora hade varit verklig och innerlig. Förtviflad begaf han sig midt i natten från detta hus, der han qvarlemnat sitt