Dagens Nyheter – 22 mars 1866, sida 1

ter och njuta af naturens skönheter. Ack, Rolf! du och jag skola vandra hand i hand på berg och i dalar, i djupa skogar, der vi få lyssna till foglars sång och forssars vilda brus, Hvad vi skola bli lyckliga! Den unge mannen svarade endast genom en jakande åtbörd med hufvudet. Han skulle i detta ögonblick ej ha kunnat uttala ett enda ord, utan att förråda sin själs verkliga känslor. Judinnan fortfor: — På vår bröllopsdag, min Rolf, skall du ha heder af din Debora... Jag kommer då att se riktigt bra ut... Min bröllopsdrägt skall bli ytterst smakfull. Jag skall ha en hvit klädning, ett perlband kring halsen och dessutom perlor i håret! Jag har många vackra smycken, må du tro, min Rolf... Vill du se dem? — Ja, gerna, stammade chevaliern. Debora vände sig till Venus. — Min vän, sade hon, bär hit mitt juvelskrin. Mamsell Lucifer efterkom genast denna tillsägelse. Debora öppnade skrinet och framtog derur en mängd dyrbara armoch halsband, agraffer, diademer och örhängen, hvilka hon strödde omkring på sängtäcket och betraktade med synbar förtjusning. — 8Se här! sade hon och fattade ett bland de syperbaste halsbanden; detta kommer att kläda mig ypperligt eller huru? Venus skall kamma mitt hår och infläta detta perlband bland mina , svarta lockar... Ack, Rolf! hvad jag skulle bli glad, om du fann mig vacker! Den unge mannen kysste den döendes hand, hvarvid han fuktade denna med sina stumma tårar. Debora såg förvånad på honom.