Dagens Nyheter – 21 mars 1866, sida 3

er, cllog Mall TOtJallac ar su Sy ISAlLUilg: ut flytta stolar, bära bref o. s. v., ty sedan ann gjort komplett fiasko som älskare och blifvit uthvisslad som pire noble, hade man alldees Ofvergilvit honom, Han fick nu anställning id teatern i Brion och förde ett bekymmerullt NH Af sm clindiga lön nekade han sig tra det nödvändigaste för att kunna köpa böcker, ch nången vecka åt han cj varm mat mer än 4 i n enda gång. Han hide sig de stora roller som han kunde önska mt försöka sig uti, utan opp om att nägenin få spela dem; ty han ick aldig anvat än de aldra obetydligaste, och icke sällan skrattade både direktören och skådespelarne vid att sc oden Nile utsvultne och melavkoliske studeuteuw i ett alltför rymligt be) jentlivre. Hans ställning blef honom odräglig, ch efter ett par års förlopp, under hvilken tid han blott en eonmda gåvg haft tillfalle att komva fram i någon större rol — och detia gevom ett hastigt sjukdomsfall, då kan förvånade samraterna med utt spela Fiarz Moor efter en watts förberedelse — beslöt han sig för att våoa ett djerft försök. Tan fick väl anbud om bättre cnugagement, förnöämligast på grund af sitt spel i Röfrarne, hvilket till och med väckte direktörens förundran, men han hade nu cn gång föresatt sig att åstadkomma en förändring och trots alla vänskapliga råd att icke bära sig enfaldigt åt och förkasta goda anbud, vandrade han en vacker dag åstad till Wien. Med klappaude hjerta amnvälde han sig hos Laube, för att. bedja denna förunna honom den nåden att få aflägga ett prof inför honom, endast för att dymedelst få en attest af den store mannen att ban kunde vara användbar vid en större landsortsteater. Hans afsigt var nemligen att söka anställning i Töplitz, och förunderligt nog föll det sig just så att direktören derifrån mötte honom på väg till Brinn. Han hade nemligen af den bekante tragikern Davidson, som en gång sett Lewinski utföra en liten rol, blifvit tillrådd att engagera honom såsom den ende af samtlige dervarande konstnärer, hvilken riktigt förstod att spela komedi. Hade Lewiuski råkat Töplitz-direktören i Wien, så hade han kanske ännu varit en obetydlig laudsortsaktör, men hans goda stjerna ville det annorlunda. Laube tog emot honom på sitt vanliga barcka sätt. Lewinski omtalade sitt ärende. Hvad spelar ni i för fack? Jag har hittills eudast spelat betjentroller. Tror ni, att ni kan spela älskare? Nej, hela min figur är mig emot. Hwl! — Och Laube mätte den tarfligt klädde, magre unge mannen i den luggslitna svarta rocken. Nå, än hjelte då? och han log ironiskt. Anunu mindre det; min organ är också klen. Sjunger ni? Nej, inte alls. Har ni försökt er i äldre karaktersroller? Det är sannolikt öfver min förmågal Det skulle vara roligt att veta hvad tusan ni egentligen tänker uppträda uti; men ni skall få profva, kom ner på teatern i afton efter spektaklet. Med klappande hjerta infann han sig på utsalt tid, men dock med ett obestämdt gryende hopp; ty trots det föga uppmuntrande samtal han haft med Taube, förekom det honom likväl som den allsmäktige mannen liksom betraktat honom med vålvilja, och att han vid äfskedet med nästan vänlig ton yttrat. Ni har åtminstone mera sjelfkritik än de flesta. Med en medlidsam axelryckning betraktade konstnärerua honom, då de på vägen till sina klädloger sågo honom stå hopsjunken bakom en kuliss, och fruntimmerna lorgnetterade honom förnämt, medan de gjorde sig i ordning att fara hem sedan de mottagit sin vanliga gärd af hyllning under spektaklet. Han hade nödgats bedja ett par af skådespelarne om att säga honom replikerna, och högst ovilligt åtogo de sig detta extra göromål, medan hans domare satte sig i den stora och nu tomma salongen. Han gaf ett par scener ur Faust såsom Mefistofeles och blef snart inspirerad. Wagner, som stått i kulissen, klappade honom uppmuntrande på axeln. Han framsade ctt par monologer som Frauz Moor. Man slog sina hufvuden tillhopa, och efter eu tredje roll i samma anda I kom Laube till honom och yttrade sin tillfredsställelse samt menade att han borde komma till en stor och fast teater såsom förste intrigörs. Liksom berusad af denna oväntade lycka, sprang Lewinski upp i teatervagnen, som man låtit vänta på honom, tömde sina fickor, i hvilka det icke fanns mycket, åt kusken och gjorde enligt öfverenskommelse ett nytt besök hos Laube. Denne vidblef sitt påstående, som Lewinski icke trodde sig böra gå in på, cmedan han var rädd att icke kunna fylla sin plats vid en stor teater. Han fick befallning utt : hålla sig i ro en veckas tid och hade derefter : ett nytt samtal med Laube. Jag har noga öfvervägt sakem, började denne ; måhända kostar det mig min plats men jag har nu en gång fått den iden att ni kan spela komedi. Ni skall debutera här på Buroteateru som Franz Moor. och det så snart