Article Image
tade personen dör utan plågor, likasom en lampa slocknar, när det är slut med oljan. Rolf tycktes försjunken i tankar. — Omöjligt! sade han efter en stund. Ett sådant brott utan ändamål låter icke tänka sig ... Och för öfrigt, hvem skulle ha begått det? . . Nej, det är omöjligt! : — Jag tror, såsom ni, svarade Moses. Och nu farväl! skynda in till er fästmö, eljest löper ni fara att icke få återse henne lefvande. Rolf följde den gamle läkarens råd. Ilan gick tillbaka in i sjukrummet och satte sig vid sin döende älskarirnas bädd. Den unga flickan låg försänkt i ett dvallikt tillstånd; hjertats slag började redau bli ojemna. Rolf trodde att hon aldrig mera skulle vakna till lit; men deruti misstog han sig. Efter några minuter oppnade Debora ögonen och gjorde ett försök att sätta sig upp i sängen. Venus och Rolf skyndade genast fram och hjelpte henne samt placerade kuddar bakom ryggen, så att hon hade stöd. — Önskar du något, mitt älskade barn? frågade Nathan. — Ja, min far, jag vill att ni låter upplysa rummet bätre... Det är så mörkt härinne. Venus tände alla ljusen i ett par silfverarmstakar, som stodo på eldstaden. — Ack! nu trifs jag så väl, hviskade den döende. Se, min far; och du Rolf, se så gladt och festligt rummet nu är!... Nyss var det så dystert, tyckte jag. — Hura mår du nu min flickas? fågade Nathan. (Forts)

21 mars 1866, sida 2

Thumbnail