tågen med post komme på morgnarne i stället för på qvällarne, emedan tjenstemännen i sednare fallet skulle få njuta ledighet 0 aftnarne. För de vigtiga kupet-expeditionerna blefve det deremot otvifvelaktigt bäde mödosamt och svårt att arbeta hela nätterna. ÅA undra sidan torde den ifrågavarande tidningen hafva alldeles rätt i att jeruvägstrafiksty n sätter sig emot natt-tåg, och vi kunni vj se annat än att dess skäl härtill äro mycket talande. Natt-tågen skulle nemligen kosta sta ten ett eller flera huudra tusen riksdaler mera om året än dagtågen, utan att de sannolikt komme att gilva någon örökad inkomst. Då banorna I allt fall ännu icke på långt när bäro sig, torde det icke vara skäl att låta bela lane det betala den ökade skatt som fordras för att betäcka den ökade utgiften. Vi ha minsann icke så godt om penningar i denna utmätnivexekutiv-auktioneruas och affirs-stilleståndets tid! Dessutom vill det synas som det -kulle blifva ett foga behagligt och nyttigt ombyte för befolkningen iuvid fiertalet af mellanstationerna i riket att få nalt-tåg i stället för dag-tåg. De som beköfde fara från en station till annan skulle nödgas gifva sig af midt i ratten och komma fram midt i natten. ITutetdera är angeuimt eller gagneligt. Den som ämnade sig från en station på 30—20—10 mil fån nå gondera af banans ändpunkter skulle Hikaledes vara nödsakad at midt i natten eller mycket tidigt på morgonen infinna sig vid närmaste station, och när han efter en genomvakad natt komme fram till Stockholm eller Göteborg vöre han sannerligen ej i skick at kunna särdeles mycket se sig om i industriexpositionen på ena stället eller uträtta affärer på det an dra. Följden blefve endast att han stannade en dag längre på ettdera stället. passagerare som följa med från ändpunkt till ändpunkt vore fördelen större, men de äro rör få att offra buudratusental för. Helt annat är förhållandet i de folkrika staterna, der det stora autalet af genomgående resande lemnar vinst på natt-iltågen. I afseende på postzången vore det åter fördelaktigt för korrespondenten om tågen framkomme tidigare till Stockholm och Göteborg, och detta mål kan eruås derigenom att man låter snälltågen afgå kl. 5 i stället för kl. Y27 på morgnarne. Norra ommnibasarne inställa vid svårt väglag, då tre hästar erfordras, emellanåt siua aunonserade turer på qvartoch treqvarttimmarne. Detta är i och för sig en olägenhet för bolagets kunder och borde förekommas. ÅAunu värre, och högligen klandervärdt, är att iuställandet af ofvannämnde turer icke på något sätt gilfves allmänheten tillkänna. Atminstone borde anslag derom slås upp på omnibusarnes stationer, så att folk der kunde se om det lönar mödan att vänta eller icke. Mamsell Harlings debut. Sedan vi varit i tillfälle att höra mill H. 3:ne gånger utföra Aunas parti i operan Friskytten torde några små reflexioner vara på sin plats. Mamsell Harling har nu två vägar att inslå. Den ena, nemligen att gruudligt studera musikens dramatiska betydelse och röstens utbildning i förening med en exact teknik — med röstens utbildning förstå vi i första rummet välljudet, icke styrkan — samt att under denna nödvändiga studietid åsidosätta rol-sjungning så mycket som möjlig: ... eller, att anställa hetsjagt efter nya roler och derigenom ernå en viss grad al teaterrutin! Ehuru svärt det är att å priori angifva en nybörjares framtida konstnärliga ståndpunkt, tilltro vi oss dock så mycken erfarenhet att våga förutspå mamsell 1H. en ganska vacker position om hon behagar lyssna till vår första anmärkning. Hvad återigen vårt sednare påstående beträffar, så ha vi beklagligtvis redan ofta erfarit att enligt detsamma inga särdeles värdefulla frukter äro att skörda, ty då vore ju också ordet konst och konstniär blott ett puerilt gyckel... äfven de sköna konsterna ha sin Pädeutik! — Med nöje ha vi iakttagit att sopranröstens vanliga öfvergångstoner — 2— Es, E, F och stundom ända till Ges — utföras af mamsell Harling på ett obeslöjadt sätt. Afven röjer rösten böjlighet jemte lätthet att utföra passager i nedåtgående riktTS