— förut beslutat att, kosta hvad det ville, omintetgöra Rolfs och Deboras förening. Men som hon icke kunde nå detta mål annorledes än genom ett brott, mördade hon långsamt den stackars judinnan medelst det gift som mor Moloch på henues begäran tillagat. Ohyggligare än sjelfva mordet var, enligt vår tanke, att hon omfamnade och smekte på samma gång hon dödade! Njgon klappade på porten. — Det är troligeu Moses, sade Nathan samt gick att släppa in den ankommande. Straxt derpå kom han tillbaka och förde då med sig en högväxt gubbe, något böjd af ålder och klädd i en svart sammetsdrägt. Långa hvita hårtestar framstucko under hans kalott och blandade sig med det yfviga skägg, som betäckte eu stor del af hans bröst. Denne man var den judiske läkaren Moses, nästan hundra år gammal och känd öfver hela Paris för sin utomordentliga skicklighet. Deberas sista timma. Den gamle läkaren gick tyst fram till sjuksängen. Debora hade ögonen tillslutna. — Ilon sofver, hviskade Nathan. Den unga flickan såg upp och stammade: — Nej, min far... jag sofver icke... — Miu flicka, sade Moses, gif mig er hand! Debora bemödade sig förgäfves att lyfta upp randen; till den grad utmattad var hon. Dokor Moses böjde sig ned öfver den sjuka och fler att noga ha undersökt henne, satte han