Dagens Nyheter – 21 mars 1866, sida 1

gången; ty rörelsen hindrade herr Tremblaye från att svara sjelf. : — Ni äro hos mig båda två, fortfor Debora; det var bra, så vill jag ha det. i Härpå sjönk hennes hufvud tillbaka mot kudden. — Huru mår du nu mitt älskade barn? frågade Nathan. — Bättre, min far. — Du har således inga plågor? — Nej. Jag skulle anie mig fullkomlvt frisk, såvida jag cj vore matt, alt jag kuappt förmår tala. En tung suck framträ gde ur djupet af Na thans bröst. Rolf satte åter begge händerna framför sitt ansigte. Det var den unga flickans oförklarligg matthet som isynnerhet oroade dem. Under ett par tre minuter förblef det iyvst i rummet. Derpå framhviskade Debora följande ord så sakta att det fordrades en faders eller en älskares öron, för att uppfatta dem: — Jag är törstig... Gif mig något att dricka . . j Rolf steg genast upp från stolen, för att hemta den af läkaren ordinerade drycken. Men Venus insåg hvarom fråga var och s yodade fram till sängen, håll: ande silfverbägaren i handen. Debora drack med synbart välbehag. Tack, goda Venus, sade hon derefter med starkare r denna dryck är god ... Jag tycker mig få ökade krafter för hvar gång jag dricker deraf. Venus svarade iatet; men hon fattade den unga flickans hand och tryckte en kyss derpå. Judas! Judas! sålunda återfinnes du änun på jorden! Som vi veta, hade Venus åtta dagar