Utrikes-Nyheter. Tyskland. Från Hessen-Kassel berättas att kurfursten numera är så pass rask att han lemnat sängen, men i stället klagar öfver gikt och dylika krämpor. Besynnerligt nog har man anmärkt att gikten, så fort det blir fråga om att underteckna någon regeringshandling, slår sig just i högra handen och gör all skrifning omöjlig. Det finns till och med elaka tungor, som påstå att högstdensamme befinner sig i bästa välmåga så snart det icke gäller att stadfästa något beslut af ständerna. I Nassau har en ovanlig :gatuskandal gjort mycket uppseende. Katolske pastorn, friherre Rudolf von der Linde, var just, i full embetsskrud och försedd med kalken, på väg till en sjuk, då han mötte några arbetare, af hvilka en icke tog af sig mössan. Presten rusade då emot honom och slog honom med knytnäfvarne i ansigtet så att blodet snart strömmade ur näsa och mun på honom. Den öfverfallne blef så förbluffad öfver den friherrlige prestmannens oväntade öfverfall, att han hvarken kom sig för med att försvara sig eller ropa på hjelp. Blödande som han var begaf han sig till borgmästaren och omtalade förhållandet. Frankrike. Den 10 dennes höll konferensen rörande Donaufurstendömena sin första sammankomst. Utom baron Budberg, som då ännu var på väg från Petersburg till Paris, bevistades sammanträdet af fullmäktige från alla de andra makterna, som undertecknat pariserfreden, nemligen grefve Goltz för Preussen, furst Metternich för Österrike, lord Cowley för England, Sarfet Pascha för Turkiet och Nigra för Italien. Ryssland representerades för tillfället af en legationssekreterare och Frankrike af utrikesministern Drouyn de Lhuys, hvilken förer ordet. Kassationsdomstolen i Paris har i anledning af en del arbetares öfverenskommelse at upphöra med sitt arbete tills högre aflöning beviljades dem, fällt en dom, som för första gången efter den nya koalitions-lagens utfärdande tillkännager högsta domaremaktens åsigter om, koalitionsoch församlingsrätt. I nämnde dom heter det dels att koalitionsrätten, enligt lagen af 25 maj 1864, icke medgifver rättighet att bilda föreningar af mera än 20 personer, dels att den af arbetarne nedsatta centralkomit gör sig skyldig till förseelsen af arbetsförbud, om den vägrar de arbetare, som begära tillåtelse dertill rätt att arbeta. Man har nu således officiel bekräftelse på att hvarje arbetsinställning, som icke har öfverhetens uttryckliga medgifvande, är ett för arbetarne sjelfva illusoriskt och farligt företag.