Dagens Nyheter – 20 mars 1866, sida 2

med dig om, min syster!.. Se här den som jag håller kär!.;: Han är nu min trolofvade. Venus hade emellertid hunnit tillkämpa sig ett yttre lugn, Hon gjorde en artig helsning och svarade: , — Jag har redan den äran känna herr Tremblaye. — Känner ni honom! utropade Debora, i det hon fästade en misstänksam blick först på sin väninna och sedan på Rolf. — Mamsell har räddat mitt lif, sade den sednare. — Hvar och på hvad sätt? frågade judinnan ifrigt. Rolf berättade huru han blifvit öfverfallen och slagen af bärarne samt sedan välvilligt upptagen och skött af mamsell Lucifer och hennes mor. — Men då, invände Debora, i hvilkens själ en obestämd misstanke vaknat, är det besynnerligt att icke Venus kände igen er eller åtminstone sade åt mig att hon kände er den dag, då hon såg er i min salong och sjelf så hastigt svimmade. — Min syster, svarade Venus, det kan väl ej förundra er att jag den gången icke kände igen herr Tremblaye. I samma ögonblick som vi öppnade förhänget, angreps jag, såsom ni mins, af ett häftigt illamående, hvilket naturligtvis gjorde mig oförmögen att se mig omkring och blifva honom varse. (Forts.)