Dagens Nyheter – 20 mars 1866, sida 2

sedan hon förlorat hoppet att få Rolf till make. Hon aftynade småningdm för hvarje dag, lika som en blomma, hvars rot angripits af en mask, förtvinar och dör oaktadt den omsorgsfullaste vård. Debora bibehöll sin skönhet; men den friska färgen försvann från hennes ansigte, hvarå döden efterhand allt tydligare tryckte sin prägel. Na: than anlitade de skickligaste judiska läkare, som funnos i Paris. Men de förklarade alla att de ej kände något medel som kunde återställa hans dotters helsa. Den gamle Hesekiel sjelf visste mera än väl att det var flickans olyckliga kärlek till herr Tremblaye, som förorsakade det onda, och när han -till sist insåg att det ej återstod någon annan utväg att rädda hennes lif än att låta henne gifta sig med den hon älskade, gaf han omsider efter för nödvändigheten, ehuru med svidande hjerta. Han älskade sin dotter högst af allt på jorden; men han byste en mycket dålig tanke om Rolf, emedan denne. var spelare. Han trodde derföre fullt och fast att Debora genom sin förening med den unge ädlingen invigdes åt olyckan. Emellertid kunde han å andra sidan icke uthärda den tanken att han på något sätt bidragit till förkortandet af hennes lif; detta måste på hvad vilkor som helst räddas. Också erhöll Rolf någon tid efter, sitt sista besök hos juden en så lydande biljett: Herr chevalier! Kom, om ni fortfarande omfattar Debora med samma varma kärlek som förr. Debora tillhör er. Med djup vördnad Hesekiel Nathan. —!