Dagens Nyheter – 20 mars 1866, sida 1

Af Dagens Nyheter för i går utdelades G,A3E exemplar. Våäådoerna af konskriptionen. Man synes uu äfven i landsorten få ögonen öppna för de farliga följderna af det förslag, som Kungl. Maj:t framlagt för ständerna att lyckliggöra oss med en preussiskt-fransk militär-författning, som skulle göra både de egentliga soldaterna och skarpskyttarue till maskiner i hofvets och adelns händer, hvilka sedan i framtipen lätt skulle göra en statskupp och befria sig från den för dem så förhatliga nya representationen. S Ett prof af denna vakenhet i landsorten finner man i cen af HFalutidningarne, der det heter: Allas uppmärksamhet är riktad på utgången af den vigtiga frågan, rörande beväringslottningen. Sedan K. M:s proposition blifvit gillad a? sammansatta lagoch ekonomiutskottet motser man med bekymmer denna frågas behandling hos ständerna. Skulle detta förslag gå igenom är en bana beträdd, som för oss in på den franska konskriptionens förnedrande väg, hvars följder man icke kan beräkna. Det ligger alltid en stor fara 1 att ett fritt folk beträder en sådan bana, ty dess frihet och oberoende kar då lätt förloras. Jag vill icke tänka mig det ouda, som mången anser blifva resultatet häraf, men man har i Frankrike ett afskräckande exempel hvarthän konskriptionen fört. — Den första och närmaste följden af detta steg skall blifva, att skarpskytteideen och det frivilliga nationalförsvaret tillintetgöras. Allmogeus söner skola deremot under den påtvingade vapenrocken dresseras till den blinda lydnadens verktyg, och fosterlandskärleken ersättas af krigstukten. I vårt på arbetsfört, ungt folk fattiga land, skall den nu tillämnade konskription dessutom medföra stora vådor för alla näringar, isynnerhet jordbruket, som ej kan undvara de armar, som exerciser och parader komma att fordra under den mest angelägna tiden för jordbrukaren, hvarjemte de konskriberade löpa fara att ej erhålla stadiga tjenster eller stadigt arbete. Med ledsnad har jag erfarit, att konungen är så varmt tillgifven förslaget, att bearbetningar ej lära saknats på de mest inflytelserika af bondeståndet. Det är att beklaga om de i denna fråga låta tumma sig af nådens pekfinger, så at de glömma sin pligt. Af herrar Sehwan och Muren i borgareständet samt alla som tillhöra deras parti har man ingenting godt att vänta. Huru adeln tänker; vet jag ej. Men hvad jag vet, det är att presterna skulle kunna återvinna en stor del af det anseende och den aktning de vid denna riksdag förspillt, om de nu i sista stunden ställde sig på folkets sida.