Dagens Nyheter – 20 mars 1866, sida 1

Äfventyraren. Roman af förf. till ,Jean Vaubaron. (Forts. fr. föreg. 8.) — Jag är ung, återtog chevaliern, och jag kan försäkra er att mina grundsatser äro goda. Ingen kan just heller påstå annat än att jag är en temligen hygglig ung man. — Ack, ja! utropade Nathan, ni är obestridligen en ibland de bäst uppfostrade unga ädlingar jag känner. Ert väsende är i högsta grad intagande. — Jag vill ingalunda smickra mig sjelf, sade chevaliern, men man påstår — mina fiender till och med — att jag ej är så alldeles utan, hvad man kallar ett godt hufvud... — Ahl! ni har ett ypperligt, ett snillrikt hufvud! — Jag vill ej tala om min oförskräckthet och mina upphöjda tänkesätt!... Saknade jag dessa egenskaper, vore jag ej en verklig adelsman. — Blygsamheten åtminstone, tänkte Nathan, räknar han icke bland sina dygder. — Hvad min förmögenhet angår, fortfor Rolf, så uppgår den för närvarande till fyrabundratusen francs. Men jag hyser förhoppningar, som snart skola förverkligas. Min onkel, markisen af Tremblaye. som är mäkta rik och hvilkens universalarfvinge jag har äran vara, lutar mot sin graf... Se der i få ord hurudan min ekonomiska ställning är. — Ni är en .ycklig menniska! utropade Nathan. Ung, född af ädel börd, väl växt,