Dagens Nyheter – 20 mars 1866, sida 1

— — — Ni är således utan medlidande? — Nej, min herre, tvärtom beklagar jag er af innersta hjerta, ty jag är öfvertygad om att niälskar min dotter. — Således återstå mig intet annat än döden! utropade Rolf med förtviflan i sin röst. — Åhnej, ni skall inte dö så fort; min herre ... Jag är gammal och kan upplysa er att de sår som åstadkommas af kärleksgudens pilar nästan aldrig äro dödliga. Rolf lemnade Nathans hus med sorg och harm i sin själ. Han hade tagit för alldeles afgjordt att juden icke skulle förvägra honom sin dotters hand; derföre hade slaget träffat så mycket våldsammare. Emellertid ansåg han icke allt hopp vara ute; han hade tvärtom en aning om att segern dock förr eller sednare skulle bli hans. När Venus enligt löfte följande dagen kom å besök till Debora, väntade hon med nästan fullkomlig säkerhet få höra det giftermålet mellan Rolf och judinnan var afgjordt. Hon blef derföre icke litet förvånad då hon fann Debora liggande på en hvilsoffa, badande i tårar och visande alla tecken fill en ytterlig förtviflan. — O, min syster, min dyra syster! utropade hon. I himlens hamn, hvad har händt?-.. Hvarför gråter ni så?... Svara, svara fort, ty jag förgås af oro och ängslan? 7 i — Min syster, hviskade Debora, den största af alla olyckor har träffat Mig... Herr Tremblaye har varit här... — Ah! inföll Venus ifrigt, och han bar icke hecvärt er hand 2 la