Dagens Nyheter – 20 mars 1866, sida 1

— Jo, emedan det finnes en sak här i verlden som jag synnerligen håller på, och det är Deboras lycka. Ni har sagt att ni älskar henne, och jag tror att så är förhållandet. Men när ni skänkt henne ert namn, och hon blifvit cr maka, skall er stolta slägt med vrede resa sig upp mot er och i era och er hustrus öron skall ordet mesallians ljuda! — Ah! Jag skall nog veta att bringa mina anförvandter till tystnad. — Deri skall ni bestämt icke lyckas... — Huru? — En mesallians äger verkligen ruml... men det är Deboras och icke er familj som blir nedsatt... — Jag förstår icke? afbröt honom Rolf försagd. — Ni tillhör visserligen en af vårt lands förnämsta familjer, men i Deboras ådror rinner kungligt blod... — Hvad säger ni! utropade chevaliern med häpnad. ooo— Hon härstammar från konung David, fortfor juden. Hvad äro era anor mot hennes? Rolf svarade icke. Nathan återtog: — För öfrigt är Debora egarinna till en ofantlig förmögenhet... Men så stor denna än är, skall ni snart göra slut derpå... Ni beherrskas af den förfärligaste bland alla passioner, spelpassionen, och aldrig skall en spelare blifva Deboras make, vore han än en konungason och egde makt att upphöja henne på Jerusalems tron! — Men om jag förbinder mig. att hädanefter aldrig vidröra ett kort? — Jag vågar ej lita på ett sådant löfte... Svure ni än de dyraste eder, skulle jag ej tro er.