Dagens Nyheter – 19 mars 1866, sida 2

— Nå väl, jag ger med mig, svarade Venus. Ni mins väl hvad som passerade oss emellan för några dagar sedan i detta rum? — Ah, ni menar den dagen ni spådde mig? — Ja... Såsom ni säkerligen erinrar er, frågade ni mig, om ni skulle komma att älska och blifva älskad, och jag besvarade dessa frågor med ja. — Det är sannt, sade Debora, hastigt vorden tankfull. Venus återtog. — Jag ville ej spå er vidare och bad er derföre icke fråga mig mera; men då ni var enträgen, måste jag till sist upplysa att ni icke skulle bli gift med föremålet för er kärlek... Då var jag inte säker på riktigheten af mina iakttagelser och beräkningar; men nu tviflar jag ej längre, ty i går bad jag min mor rådfråga stjernorna angående er, och stjernornas dom har utfallit i öfverensstämmelse med mitt yttrande. — Således måste man sätta tro till alla era olyckliga förutsägelser? inföll Debora. — Ja, de komma utan allt tvifvel att slå in. — Men ni sade att den man, åt hvilken jag skall egna min kärlek, är en besynnerlig hemlighetsfull person. — Så säger jag ännu. — Ni påstod att jag skulle få en rival... — Ja. — Som på ett nedrigt, trolöst sätt skulle förråda mig... och tillskynda mig en förtidig död. — Ja, allt detta sade jag er, svarade Venus med dyster stämma, och det är sannt... Också kunde jag icke återhålla mina tårar när jag fick