Den föreslagna konskriptionen. Bland flere insända uppsatser mot den af regeringen föreslagna kouskriptionen, eller lottningssystemet inom beväringen, meddela vi i dag den nedanstående: Det är möjligt att den, som kallt sätter sig ned och resonuerar öfver konskriptionen — denna det förhatligaste påhitt af en fransk despot — med den konskriptionen åtföljande infama lottningen, kan, då han är rik eler ekonomiskt oberoende och således 1 tillfälle att lega för Sig, finna den der menniskohandeln ganska beqväm, ja, i hans egoistiska ögon, till och med rättvis, emedan det ju är slumpen som bestiummer hvilka som skola enrolleras, och att således ingen orätt skett. Men huru kan man understå sig att kalla slumpen genom ett tärningskast eller lottdragning om menniskor för rättvisa? Tänkaren mäste med förakt tillbakavisa en sådan slutledning. Här duga ivga sofismer. Folket anser konskriptionen för hvad den är, då den är satt i samband med rättighet att friköpa den som lotten fallit på: — för ett sätt att vältra försvarsbördan på de fattigaste. — Frivilligt går svensken gerna emot fienden, och äfven då han måste det i följd af lag som är lika för alla, men att bortspelas — det gillar han aldrig. Den som fått lotten går med harmen i hjertat, och det händer då, och man har exempel derpå öfverallt under liknande omständigheter, att den till tjensten tvungne låter vid tillfälle på vederbörandes höga befallning mot egna medborgare utbryta sin harm, ty, tänker han, det är ju de s. k. medborgarne, mina egna landsmän, som FRITT SYMPATIER SN ER ft a ANT YE SOLAR