Dagens Nyheter – 17 mars 1866, sida 3

Hvarjehanda Nyheter. Jagthistorier. 1. Berättelse om en lefvande och oskadad räf, skjuten på en torpares rygg. Om vi skarfvan något, skall det dock icke blifva mycket, och vi skola, innan vi hinna till slutet, afpruta öfverskottet, så att hvad som återstår är tillförlitligt. Vid Godgårds egendom i Ostergötland, var för lång tid sedan en varggård anlagd. En morgon rapporterade skogvaktaren, att man hade två inspår af räf i gården. På egendomen fanns en skälig mängd jagthundar, som i koppel medtogos för att afdrifva jagten. Den ene räfven fäldes snart, men på ett lifligt ståndskall ifrån hela hundskocken, fann man att den andra räfven dragit sig undan. Det fanns intet bergsgryt inom varggården, det visste man väl. Emellertid blef upptäckten icke länge fördröjd; räfven hade krupit ned i en ofantlig, förmultnåd stubbe, och vidare trängt in sig i en af de stora, likaledes inuti förmultnade rotgrenarne. Sedan man förgäfves angripit honom ifrån stubbens botten, blef den utvägen snart gifven att ifrån rotgrenes smalare ända småningom närma sig den gömde. Det skedde med yxa och jernstör. Följden blef att räfven drog sig tillbaka till ingången, och slutligen tog ett raskt språng upp på stubbens öfre utkant. Men här mötte honom en stor mängd vredgade tandrader från hundarne, så att den skyndsammaste flykt också derifrån var indicerad. Nu stod, Här mast stubben, en af gårdens dagsverkare ännu sysselsatt med pysslande vid rotutgreningen. Krokig, såsom han stod, fick han lemna sin rygg att bli räfvens sista tillflykt. En af de kringstående jägarne, kammarmusikus Edyv. Pratte, sprang fram, spände sitt gevär och ville trycka af för att kunna säga sig ha gjort ett FA