Dagens Nyheter – 17 mars 1866, sida 3

KNAAKRNRNANESEE SCA EN bref lemnades af en betjent, klädd i grannt livre, och innehöll: Min herre! Var god och bevilja mig ett emskildt samtal i dag. Jag har högst vigtiga saker att säga er och anhåller derföre att ni straxt efter inhändigandet af dessa rader eller så fort möjligt är ville egna mig en timma af er dyrbara tid. Innan jag får träffa er, vet jag ej om jag skall fortfara att lefva längre, eller om jag skall genast dö; det är fråga om någonting hvarpå min lefnads lycka beror. Ja afvaktar med otålighet ert svar, min herre, och jag ber er vara öfvertygad om min fullkomliga högaktning och varma tillgifvenhet. Rolf af Tremblaye. Debora var uppe hos sin far, när detta bref kom honom tillhanda. Nathan svarade betjenten att han skulle stanua hemma hela dagen, så att herr Tremblaye kunde uppsöka honom på den tid som för honom sjelf vore lämpligast. — Hvad kan den unge mannen vilja mig? frågade han sin dotter, sedan betjenten gått. — Hur skall jag kunna veta det? stammade Debora, synbart förlägen. — Han uttrycker sig så besynnerligt i biljetten, tycker jag . ... Inte kan det gerna vara fråga om en penningeangelägenhet... Nå, vi få väl se. Nathans undran var icke låtsad. Det hade aldrig fallit honom in att en fransk ädling skulle vilja gifta sig: med en judinna. Men Debora anade hvad Rolf hade att säga hennes far. (Forts.