Mor Moloch och hennes skyddsling hade under flykten mångahanda äfventyr. Emellertid fästade sig den gamla qvinnan derigenom alltmera vid Venus. Hon omtalade för deuna att hon blifvit kastad i fängelse med anledning af sin siareförmåga. Hon hade blifvit tagen för en trollqvinna, som var besatt af djefvulen och följaktligen ansetts vådlig för samhället. Men i Paris trodde mor Moloch, skulle hennes spådomskonst bringa välsignelse med sig och hon bad derföre Venus följa sig dit. Der skulle hon underhålla den unga flickan med de penningar hon förtjente och betrakta henne såsom egen dotter. Venus gick med tacksamhet in på detta förslag. Under den långa vägen från Polen till Frankrike måste de båda flyktingarne utstå mycken hunger och många lidanden. Venus sjöng och dansade i alla småstäder och byar; men hennes talanger inbragte högst obetydligt. En afton anlände de till en by, belägen omkring femtio franska mil från Paris. De togo in på ett värdshus, det enda i byn och för öfrigt mycket dåligt. Hela deras kassa bestod då af trettio sous; de lemnade dessa åt värden och fingo sängplatser sig anvisade i ett kyffe innanför köket. Samma qväll kommo en jude och hans dotter till värdshuset och upptogo för sin räkning två af de bästa rummen, som der funnos. Men värden på stället var en skurk och hans dräng likaså. Denne sednare hade märkt att judens kappsäck var ofantligt tung och deraf dragit misstankar om att den innehöll guld. Sent på natten sedan alla gästerna gått till hvila, slogo sig värden och drängen ned kring spiseln ikö