Dagens Nyheter – 16 mars 1866, sida 3

Breflåda. Osmond. Förbehållet ordagrant, gör det omöjligt att införa er uppsats. Tillåter ni att vi milAra uttrycken, så skall den blifva meddelad. Hvarjehanda Nyheter. En vid jernväg anställd fru och hennes herr man, Mårten!... Hur du fåfäng går! Fins då ingenting att göra? Kan du ej på vaggan röra, Så att Carin slippa får? Hon skall ut, att värma maten. Har du kittat de der faten, Som jag bad?... Månn studsarn går? Har jag icke bedt dig ruckan? Som en slaf jag passa får Än en timma här vid luckan... Tänka skall jag dock på alt. Du har glömt att stöta salt: Gå, bed Carin om en mortel. Hvad sa färgarn om min kjortel? Kan jag få den vackert grå? Men, så stanna då!... Hör på! Har du lagat gossens skallra? nej, ingenting du gör. Du kan endast gå och sqvallra Och så äta, som sig bör. — Sluta då, en gång, min gumma, Att liksom en ångqvarn brumma. Trätor hela dan! — Fördömdt! Skall man sådant aldrig slippa? Vara gift med en Xantippa... Sådant hade jag ej drömt. Mårten!... Ja, jag hör, jag hör! Slå ej sönder luckan, bara: Tre biljetter skall det vara, Men för hunden särskildt bör Plats i hundkupån ju tagas. Fem riksdaler!... Hvad behagas? Sex riksdaler jemnt det gör. Frågar hon när tåget tjuter? Tre och trettifem minuter. Mårten!... är du der, min vän? Jaså, luckan är igen. Aldrig du ur stället viker, Hör du ej hur gossen skriker? Men, jag kan det höra, jag. Skynda in och honom tag. Xantippa!... Gode Gud!... Dit har det Då kommit inom tvänne år. Jag en Xantippa! — Men, så går Det ju gemenligen. — Hur var det Ej både far och mor emot! Lef du, Sophie, på ungkarlsfot: Du är så lycklig som du har det, De sade. — Hvarför ta en man, Som intet är och intet kan Och som du med ditt släp får föda? Hvad har du sen för all din möda? Jo, harm och ledsamhet, Sophie, Hå länge lifvet hänger i. — Ja, så de sade, mina kära. Hur lyckligt, att de hvila ren! Men jag, jag står nu här allena. — Nu har jag sett hvart det kan bära När hustrun största tyngden bär Och mannen blott ett bihang är. En gammal bekant. Omenskligy grymhet i Kina. Ett i Hongkong utkommande engelskt blad gifver en framställning af några kinesiska röfvares afrättning i Amoy, hvaraf vi tillåta oss meddela följande, såsom bevis på huru lågt civilisationen ännu står i det himmelska riket. — Exekutionen försiggick på ett skeppsvarf, ej långt från det bamburgiska konsulatet och midt emot andra af europeernua bebodda hus. Delinqventerna släpades till platsen så nedtyngda af grofva bojor och handklofvar, aw de icke kunde gå; och då de dessutom svultit en längre tid, så voro de vid sin ankomst mera döda, än lefvande. De bevakades af omkring trehundra mandarin-soldater, i spetsen för hvilken tågade domaren, som, efter att hafva iklädt sig en röd mantel, satte sig vid ett för tillfället ditstäldt bord, lät framföra fångarna, uppskref deras namn och gaf befallning om deras gisslande. Den ena brottslingen skulle erhålla 300 och den andra 200 bambo-slag. Sedan den förste utan att yttra ett ljud mottagit sina 300 slag, fördes han till ett i närheten upprest kors, fastsurrades vid detta i stående ställning med armarna utsträckta, hvarefter bödeln begynte sitt afskyvärda slagtarhandtverk med aw bortskära köttet öfver ögonen, derefter öronen och bröstvårtorna; sedermera genomskar han musklerna på begge armarna, blottande sålunda det glänsande hvita benet, i det han lät köttet sitta qvar, dinglande i luften! Blodet strömmade ut och öfversprutade bödeln vid hvarje hjertslag. Derefter afskuros lårmusklerna på enahanda sätt. Efter denna fasansfulla operation, bortlade bödeln sin lilla knif och tog en annan, omkring tio tum läng och en tum bred och gjorde dermed djupa skåror i den olyckliges bröst, blottande sålunda refbenen; derefter skar han åtskilliga figurer med knifven och stack den slutligen ända till skaftet i offrets kropp, midt i bröstet. Det borde väl hafva varit nådestöten, men tyvärr andades karlen öänuu och bödeln fortsatte sitt blodiga arbete! Han öppnade nu magen och med ett tjut stack han in sia hand och fattar tag uti lefvern, skar af denna och öfverlemnade den blodiga, skälfvande köttmassan med största lugn åt sitt biträde! Detta