sig, efter att ha läppjat derpå. Vinet måtte ha varit nppblandadt med något starkt narkotiskt ämne, tv oaktadt Venus förtärt en högst obetydlig qvantitet deraf, började hon känna sig tung i hufvudet och somnade, så suart hon gått till sängs. Plötsligt vaknade hon vid ljudet af någon som rörde sig; hon slog upp ögonen och fick se den fule gubben, husbonden på stället, stå lutad öfver sig. Hon utstötte ett gällt ängestskri; men hvad tjenade det till att skrika i ett slott, der det fanns blott en herre och för öfrigt slafvar? Hon sökte skuffa undan gubben och resa sig upp; men han var starkare än hon trott. Han fattade i hennes axlar och höll henne hårdt tryckt mot hufvudgärden. I sin förtviflan grep hon tag i sängomhänget, för att med dess tillhjelp möjligen kunna ändra ställning. Besynnerliga elump! Då inträffade mnågontiug som hon ingalunda kunnat förutse. Sänghimmeln, som bestod af en tung, med granna bildhuggerier sirad ekskifva och medelst en skruf var fästad vid taket, rycktes lös och föll ned, hvarvid gubben fick ett så våldsamt slag i nacken att han ögonblickligt dog. Nu var Venus räddad ur en fara, men hade råkat i en annan, hvilken var att anse såsom vida större. Naturligtvis skulle den gamle slottsherrenus underhafvande och tjenare komma i raseri vid underrättelsen om sin husbondes död och anklaga den unga flickan för att ha mördat, honom. Kanske skulle de i första utbrottet af sin förbittring genast aflifva henne. Hon måste således tänka på att fly. Fönstret i hennes rum låg ungefär femton fot öfver marken. Hon knöt tillhopa lakan och sängomhänge,. fastgjorde det sednare vid fön