Dagens Nyheter – 16 mars 1866, sida 2

gon lämpligare benämning kan man ej ge å detta fuktiga rum, dit solens strålar aldrig trängde) ställde sig den gamla qvinnan framför Venus och betraktade henne skarpt. Hon märkte att den unga flickan var rädd för henne, ty hon sade: — Hys ingen fruktan för mig, vackra barn! ... Jag är visserligen en trollqvinna, men jag vill er intet ondt; tvärtom kan jag göra er mycket godt. Venus betraktade hexan med ytterlig förvåning. — Hvad kan ni göra mig för godt? frågade hon. I den belägenhet hvari jag nu befinner mig, lärer ingen hjelp vara att hoppas. — Hvem vet? i Venus svarade intet. Den gamla qvinnan återtog: — Vill ni skänka mig ert förtroende? — Huru kan ni begära, min fru, att jag skall ge mitt förtroende åt en okänd person... som jag träffar på ett sådant ställe som detta . . . — Ni menar i ett fängelse ? i — Ja, svarade Venus. — Men är ni då ieke sjelf en fånge? — Jo, det är sannt. — För öfrigt är det mig lätt att visa, det jag förtjenar ert förtrocude. — På hvad sätt då? — Barn, för mig är intet fördoldt... Jag känner era föregående lefnadsöden och kan beskrifva den framtid som väntar er... Mor Moloch kallas jag af dem som känna mig och hos hvar och en af dessa gäller mitt ord lika mycket som trots någons. Jag vet ej hur det kommer sig, men jag intresserar mig för er. Räck mig er hand, skall jag säga er, hvad der står att läsa. (Forts.)