Dagens Nyheter – 15 mars 1866, sida 1

a TEEN ROS RANEAS Äfventyraren. Roman af förf. till Jean Vaubaron. (Forts. fr. föreg. AZ.) — Nu? upprepade Maugiron. — Nu skall ni gå härifrån, eller huru? återtog markisinnan med bönfallande ton. — Hvad! gå redan! utropade Heurik. — Ja... Det är nödvändigt. — Jag har ju nyss kommit hit... Hvarför visar ni mig genast bort ifrån er? — Passar det då mig att vara ensam med er midt i natten? Herr Maugiron, som sedan början af detta samtal förblifvit liggande på knä, reste sig plötsligt upp. — Eftersom ni förjagar mig, sade han med en röst, som darrade af rörelse, eftersom ni förjagar mig, lyder jag och... går. Och han begaf sig med långsamma steg mot dörren. Markisinnan hejdade honom. — Henrik! ropade hon sakta. Herr Maugiron vände sig om. — Hvad behagas? frågade han. — Skola vi så skiljas? sade den unga qvinnan med vek stämma. Vi äro ju båda lika olyckliga ... Låt oss åtminstone vara vänner! Och hon räckte herr Maugiron in hand, men denne ville ej mottaga densamma. — Hvad! utropade Henriette med förtviflan är ni så ond på mig att ni ej vill taga mig: handen! — Forda 3e den unge mannen ng äfv var vb T . fordom : mn sug... Ni sade så åtmin 2tOoNne . ss kd ear