af en ond ande. Härom gå de vidunderligaste och mest otroliga historier; det säkra är, att hon efter en barnsäng ej varit frisk. Och hur har det väl varit möjligt, kroppsligt eller andligt sjuk, för henne att tilfriskna, då, så snart historien yppades, cen sådan trafik började, att hon ej fått en timmas lugn. Dit ha valfärdat om hvarandra, enfaldiga, godtrogna, nyfikna; och: mycket annat folk, för att se eller höra något af det omtalta; och hvad de sett eller sport, ha de minsann ej glömt oömtala. Hur mycken sanning legat till grund för ryktena lemna vi derhän, och fåfängt vore det att upp repa en hundradel af de i svang gående historierna, som vanligtvis uppgjorts efter hvars och ens lynne doch inbillning och förstorats i sin ordning af åhörarne. — Ett bedröfligt tidens tecken är det, att dylikt skall kunna spridas, och ännu bedröfligare att det kan tros. KR olycklig wng man, En ung man inställde sig nyligen vid en af Londons domstolar och begärde stämning på två systrar, som djupt förolämpat honom. Käranden hade gjort bekantskap med de båda flickorna på en konsert och fått tillåtelse att besöka dem i deras hem. En dag hade han varit på promenad med den ena systern och då blifvit hennes förklarade älskare, men få dagar derefter mötte han sin älskarinna arm i arm med en axnan ung man. Den förskjutne älskaren gick då fram till henne och frågade hvad hon menade med sitt handlingssätt och hvad hon höll honom för. . — Dig har jag till promenadkäpp, hade flickan skrattande svarat. — Hvad menade hon med det? frågade domaren. — Jo, hon menade att hon hade mig till förkläde, svarade käranden. — Några dagar derefter fick jag ett par anor nyma bref af otidigt innehåll, och som jag var säker om att de kommo från henne, så beslöt jag att söka upp henne i hemmet. På gatan mötte jag emellertid de båda systrarne, som genast började att slå mig med sina paraplyer, så att hatten stukades och jag fick flera skråmor i ansigtet. Om jag inte hade tagit till flykten så hade de säkert tagit lifvet af mig. Käranden visade nu flera stora skråmor iansigtet och domstolen beslöt låta kalla på de båda systrarne, sedan domaren förgäfves sökt öfvertala den unge mannen att förlika sig med sin älskarinna.